Jag råda vill alla i ungdomens dagar

1. Jag råder er alla i ungdomens dagar
att före allt annat till Gud vända om.
Man kan inte få sina dagar tillbaka,
man kan inte veta när Gud håller dom.
När ljuset här släcks ut
och nådens tid tar slut,
när dagen är över
och natten oss söver,
då blir det försent att till Gud vända om.

2. I dag kan du höra Guds kallande stämma,
som ber dej att komma till frälsningens famn.
I dag får du komma, hos Gud hör du hemma,
han kallar dej stilla och nämner ditt namn.
När ljuset här släcks ut...

3. Se, tiden den skrider och dagen den lider
och solen den rodnar i tidernas höst.
Det gäller för alla att Herren åkalla,
det gäller att svara på kallelsens röst.
När ljuset här släcks ut...

Jag väntar dig Herre Jesus till dom

 

1. Jag väntar dej, Herre Jesus, till dom,
ett ögonblick som jag inte vet om.

2. Du hastigt kan komma hit igen,
på dagen, på natten, i gryningen.

3. Mitt hjärtas lampa brinna må
i tro, i hopp och i kärlek då.

4. Jag sover eller vakar, då vare jag din,
jag lever eller dör, då vare du min.

5. Och när du kommer, kom mild och blid
och gör mej salig till evig tid.

Än är det rum i fårahuset

1. Än är det rum i fårahuset
hos dej, du herde evigt god.
Vart får från öknen, stormen, bruset
du rädda vill, det ger mej mod!
Du fallnas vän, jag kommer här
och räddningen av dej begär.

2. Än är det rum i dina armar,
du sträcker ut dem varje dag
och kärleksfullt du dej förbarmar
och lyfter den som själv är svag.
Jag lämnar mej nu i din hand,
för hem mej till din Faders land!

3. Än är det rum där i din himmel
och dit jag gärna komma vill.
Jag hör din röst i världens vimmel
och vill dej evigt höra till.
Sist i det land du lovat mej,
min Frälsare, jag möter dej!

4. Som Frälsare du nu oss bjuder,
som Domare du kallar sist.
Då blir ej rum, fast klagan ljuder,
för den förut sitt rum har mist.
Men salig den som din då är,
du Frälsare, du vän så kär!

Evige, allsmäktige Gud

Klippa, du som brast för mej

EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN MEST HELGADE BLAND TROENDE I VÄRLDEN

1. Klippa, du som brast för mej,

låt mej gömma mej i dej!

Vattnet, blodet som går fram

från ditt hjärta, o Guds Lamm,

låt det bli en dubbel bot

mot min synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag

aldrig fylla kan din lag.

Om mitt nit blev aldrig matt,

om jag grät båd' dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dej jag frälsning har.

3. Inget kan jag skänka dej.

Till ditt kors jag sluter mej,

naken dej om kläder ber,

hjälplös upp till nåden ser.

I din livsvåg låt mej tvås,

Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,

och när jag ska dö en dag,

när till okänt land jag går,

när inför din dom jag står:

Klippa, du som brast för mej,

låt mig gömma mig i dej!

 

Se på brudens stolthet

1. Se på brudens stolthet,
se hur glad hon är
för att äga honom,
som hon fått så kär.
Så skall allt skapat
glädjas över Gud,
stå där i sin skönhet,
strålande som brud.

2. Se på hennes brudgum!
Detta var hans dröm.
Nu vid hennes sida
Står han, stark och öm.
Så skall vår Herre
se på skönheten,
som blir uppenbar i
hela skapelsen.

3. Glädjen hos en brudgum
och hans stolta brud
är en glimt av glädjen
på den dag, då Gud
sluter för alltid
Kyrkan i sin famn
och på hennes panna
tecknar ömt sitt namn.

Text: Christian Braw, publ. med tillstånd 

Hör, skapelsen suckar

1. Hör, skapelsen suckar, den suckar så tungt!
Vad kan väl den sucken betyda?
I stunder då allt i naturen är lugnt
och blommor ses markerna pryda,
den sucken mot höjden dock stiger.

2. Fast allting i skapelsens morgon var gott,
då Herren välsignade jorden,
förbannelsen sedan däröver har gått
och givit från södern till norden
en prägel av ouppfylld längtan.

3. Guds barn går ock höljda i ringhet och brist,
en kämpande, bidande skara.
Dock stundar förlossningens timme till sist,
då Gud sej i dem skall förklara
i härlighet, skönhet och ära.

4. Ja, pris vare Herren, det kommer en dag
då skapelsen suckar ej mera,
då allting skall fullkomligt ställas i lag,
då Gud skall i alla regera.
Välkommen den dagen må vara!

Till ett bröllop gick en man

1. Till ett bröllop gick en man. 
Sent på natten vände han 
åter till sitt hem och hus 
under stjärnors kalla ljus. 

2. Där han gick han tänkte så: 
"Kan jag säkert lita på 
att de öppnar för mig, när 
jag till porten kommen är?" 

3. "Kanske får jag ute stå, 
hela natten ensam gå, 
frysa och bli rånad för 
att de mina inte hör." 

4. Men när han vid porten står 
och har bultat, raskt de går 
fram och öppnar; han får se 
alla uppe, vakande. 

5. Från hans stora, varma hus 
ut i mörkret strömmar ljus. 
Brasan brinner i sin spis, 
allt är på det bästa vis. 

6. Då blir mannen glad och rörd 
att han blivit lydd och hörd, 
och han säger: "Allt ni bort 
har ni rätt och riktigt gjort." 

7. "Sätt er nu vid bordet ner, 
jag skall ordna mat åt er. 
Var och en är hedersgäst 
vid er herres välkomstfest." 

8. Och där går han i sitt hem 
som en tjänare bland dem 
därför att de troget satt 
väntande den långa natt. 

9. Jesus menar: Också vi 
skall i väntan trogna bli, 
vänta att han kommer när 
rätta stunden inne är.

Text och copyright: Christia Braw [publ. med tillstånd]

Kristus, dig lovsjunger

1. Kristus, dig lovsjunger 
hela skapelsen. 
Du i evigheten 
är Guds plan för den. 
Genom dig han skapat, 
allt är märkt av dig. 
Genom dig han kallar 
allting hem till sig. 
Kristus, dig lovsjunger… 

2. Kristus, högt lovsjungen 
är din födelse, 
där du dig förenat 
med din skapelse! 
Som sann Gud och mänska 
kallar du oss nu, 
och som Gud och mänska 
räddar du ännu. 
Kristus, högt lovsjungen… 

3. Kristus, högt lovsjungen 
är din hjältedöd! 
Allt du ger av kärlek 
i ett brutet bröd. 
För att vi skall leva 
glada hos din Far 
offrade du livet 
villigt för envar. 
Kristus, högt lovsjungen… 

4. Kristus, du lovsjunges 
vid din himmelsfärd, 
när du in i himlen 
lyfter Faderns värld. 
Du som Gud och mänska 
hos din Fader står. 
Du som Gud och mänska 
människan förstår. 
Kristus, du lovsjunges… 

5. Kristus, du lovsjunges, 
när du träder ut 
och ur din fördoldhet 
går vid tidens slut! 
Alla, som vill frälsas 
dig till mötes går 
och med klang och jubel 
segern dela får. 
Kristus, du lovsjunges…

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Lys du morgonstjärna klara

1. Lys, du morgonstjärna klara
som en fyrbåk i vår natt.
Lys för dem som är i fara,
just till det har Gud dej satt!
Lys Guds vänner och dem båda:
snart basunen ljuder klart,
då vi Frälsaren får skåda,
Herren Jesus kommer snart!

2. Vi som inte tillhör natten
vandrar ledda av hans ljus
genom öken, över vatten,
hemåt till vår Faders hus.
Och mot öster glatt vi skådar,
där vår stjärna lyser klart.
Alla tecken förebådar
att vår Jesus kommer snart!

3. Syskon, kom, gå ut från världen,
ha ej mer med mörkret del!
Lätt vi smittas ner av flärden,
och då står ju allt på spel.
Utom lägret må vi bära
Kristi smälek uppenbart.
Korset är de kristnas ära,
Herren Jesus kommer snart!

4. Inget må oss ta till fånga,
inte synd och mänskobud!
O må Jesus finna många
redo stå att möta Gud!
Må ej hemligt agg vi hysa,
dagen allt ska göra klart.
Må som världens ljus vi lysa!
Herren Jesus kommer snart!

5. Må vi ropa till varandra:
Syskon, kom, var redo nu!
Må i kärlek hem vi vandra,
hålla ut i tron ännu.
Må vår Gud få många frälsa!
Tiden, o, den går med fart.
Vi vill hela världen hälsa:
Herren Jesus kommer snart!

Lyft ögonen, du kristenhet

1. Lyft ögonen, du kristenhet!
Din Jesus vill dej lära
att stå beredd och minnas det
att Herrens dag är nära,
så ljus och lampa brinna må
och du med brudgummen kan gå
till evig fröjd och ära.

2. Av Skriften har vi tröst och hopp
så vi kan tåligt lida,
om än bland prövningar vårt lopp
här långsamt får framskrida.
För tiden är ju ändå kort,
som fågeln hastigt flyger bort
flyr sorgen från vår sida.

3. Uthållighetens, tröstens Gud,
han give att vi kunde
tillsammans stadigt hålla ut
och längta alla stunder
att Jesus själv i skyn få se,
för då ska tidens sorg och ve
försvinna som ett under!

Då skall Jesus komma

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag

Alt. koral:


1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mej nära och fjärran.
Hur ska jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herren?
Gud, var mot mej syndare nådig!

2. Jag bävar då jag upp mot himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud, var mot mej syndare nådig!

3. Vart ska jag mej vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mej slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud, var mot mej syndare nådig!

4. O Gud, mej ej bort från ditt ansikte driv
och ta ej ifrån mej din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud, var mot mej syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mej ej må vara förspillt.
På dej jag förtröstar och beder:
Gud, var mot mej syndare nådig.

En dag ska randas för vår syn

1. En dag ska randas för vår syn,
det får vi inte glömma,
då Herren stiger fram i skyn
för att all världen döma.
Hur går det då för syndens träl?
Var ska en arm, förfärad själ
för Herrens blick sej gömma?

2. Då ekar domsbasunens ljud,
runt världen ska det höras,
ty då ska jordens barn till Gud
från hav och länder föras.
Ja, levande och döda då
för Herrens åsyn måste stå
och räkenskap ska göras.

3. Då slås den stora boken opp,
där allting står beskrivet
som under tidevarvens lopp
i världen är bedrivet,
och sedan döms vi, en och var,
allt efter som vi handlat har
i det förflutna livet.

4. O Jesus, Frälsare, jag ber
för din förtjänst och pina,
att du i nådens ljus mej ser
och räknar bland de dina.
Jag tror att du som gjorde slut
på ondskans makt har plånat ut
de synder som är mina.

5. Var själv min medlare i nåd
när Gud till doms mej ställer,
så mina tankar, ord och dåd
mej ej för evigt fäller.
Ack, säg ett ord, ett ord med makt
om offret som du en gång bragt:
att också mej det gäller!

6. O Jesus Kristus, kom dock snart,
kom när det dej behagar!
Jag gläder mej åt tidens fart
och mödans flydda dagar.
Med varje stund som går, jag vet
att närmare din härlighet
du mej i nåd ledsagar. 

Får ej i vårt hjärta bo

1. Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

2. Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud,
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

3. Salig den barmhärtig är,
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka. 

O Gud, som allting ser och väger dem som dömer

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):




1. O Gud, som allting ser och väger dem som dömer,
giv att de var och en sin ämbetsplikt ej glömmer,
som är att skaffa rätt, och inte bry sej om
ens ogunst eller gunst, men blott en rättvis dom!

2. Giv nåd, att omsorgsfullt för mänskors väl de vakar,
att lugnt och samvetsgrant de varje mål rannsakar,
så att de ej för långt en utredd sak drar ut,
ej heller har för brått till mörka sakers slut,

3. ej ser förbi en svag och ej en mäktig ärar,
men hör på både den som svarar och som kärar.
Den vare fattig, rik, vän, ovän, upphöjd, låg,
så lär dem döma så, som om de det ej såg!

4. Vi vet ju, Gud, att du ej långt i fjärran vistas,
men mitt ibland oss är och märker vad som tvistas,
vad tänks och talas, görs - tills var och en blir ställd
en dag inför den dom, som slutligen blir fälld.

5. Ja, undervisa oss och lär oss dina rätter,
så de som dömer ej sitt kall tillbakasätter,
men dömer så att de ej kommer sist på fall,
när, Gud, inför din dom de själva träda skall.

O mänska, har du väl rätt betänkt

1. O mänska, har du väl rätt betänkt
den nådetid som dej Herren skänkt?
Med varje slag som ditt hjärta slår
mot evigheten ett steg du går.

2. Tid fås ej åter när den förgått.
Ej finns mer värdefullt jordiskt gott.
Hur kan du tanklöst förslösa då
vad du ej mera kan återfå?

3. Din Gud har gett dej förstånd och hand
att tjäna syskon och fosterland.
Var gagnlös dag, varje syndastund,
det är ett bortslösat Herrens pund.

4. För var minut som du spillde så
ska du vid domen till ansvar stå.
Ge därför akt på din nådatid
till själens välfärd och evig frid.

5. Vad har du verkat till Herrens pris?
Säg, har hans ord gjort din ande vis?
Har du sökt livet i Kristi död
och har din nästa du gett ditt stöd?

6. O mänska, mänska, så mycket än
är oplanterat för himmelen!
Din såningstid snart till ända går
och skördedagen dej förestår.

7. Din Gud och Skapare säger blid:
jag skänkte här dej en gynnsam tid.
Nu är din salighets tid, i dag,
så bruka den till din Guds behag!

8. Ja, verka nu medan dagen är,
när natten kommer vet ingen här.
Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut
till dess din utmätta tid är slut.

9. Den stora dagen är här till sist,
då världen döms av vår Herre Krist.
Då är till ända allt tidens lopp
och livets eviga sol går opp.

10. Så hjälp, o Herre, vår arma själ
och lär oss bruka vår tid så väl,
att när en gång vi för domen står
ett evigt liv vi med Kristus får.

Herrens nåd är var morgon ny

1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor så snart ska fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ilar,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråter, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära! 

Herren är nära

1. Herren är nära, då oss lyckan väcker,
allting är framgång, tid och krafter räcker.
Mer av Guds möjligheter vi upptäcker:
Herren är nära!

2. Herren är nära, mitt i Kyrkans strider,
segrar fördolt i nederlagens tider,
kommer med läkedom där slagna lider:
Herren är nära!

3. Herren är nära! Så skall ropet skalla,
när han till sist skall mänskligheten kalla.
Inför hans tronstol knäböjer vi alla:
Herren är nära!

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd) 

Komme ditt rike, Fader vår

1. Komme ditt rike, Fader vår,
in i mitt hjärta och sinne.
Vinn mej, tills helt du makten får
över min värld därinne.
Vinn mej till vittne om Guds Lamm,
lär mej att bedja riket fram.
Amen, ja, kom, Herre Jesus!

2. Komme ditt rike, Fader vår.
Alla som Namnet vill bära
fyll med den Ande, som förmår
världen ge Kristus ära.
Gör oss till ett och låt ditt folk
bli för vår värld din kärleks tolk.
Amen, ja, kom, Herre Jesus!

3. Komme ditt rike, Fader vår.
Efter din frälsning vi bidar.
O, vilket segerjubel går
genom Guds världar vida:
Alla bekänner Kristi makt,
allting blir Fadern underlagt.
Amen, ja, kom, Herre Jesus!

Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod

1. Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod!
Han seger har vunnit,
en fristad mej funnit,
//: en vila så god ://

2. Ja, tack vare dej blir min grav som en hamn!
För sorger och möda
och sår som vill blöda
//: snart läks i ditt namn ://

3. Den dag jag får höra dej ropa mitt namn,
ur graven jag hastar
och svepningen kastar
//: och flyr till din famn ://

4. Då samlas de dina som sov i sin grav,
i rader så långa,
oräkneligt många
//: som vågor i hav ://

5. Till välkomst basuner då ljuder som bäst,
ja, lovsång ska tona,
där går med sin krona
//: den brud du dig fäst ://

6. Den skara du löste ska följa dej glad
i skinande dräkten,
med sången du väckte,
//: till himmelens stad ://

7. Vår segrande Herre och väldige Gud,
du utstod all fara
för att vi ska vara
//: din himmelska brud ://

Jesus, du ska världen döma

1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
//: änglarna ska ropa: "Ve!" ://

2. Herre, nu i nåd hör bönen:
Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
//: låt oss se din härlighet! ://

Må inget i världen oss skilja

1. Må inget i världen oss skilja
från Jesus, vår broder och vän!
O må vi blott lyda hans vilja,
så möts vi därhemma igen.

2. Må vi under jordlivets strider
frimodigt på Frälsaren se!
Då bleknar de minnen som svider
och detta som nu gör oss ve.

3. Snart Jesus skall komma och hämta
till himmelens glädje sin brud.
Som brud har hon mycket att vänta:
all glädje och sällhet hos Gud.

4. Så gläd dej, du himlaarvinge,
och lev blott för Jesus din tid!
Din ande till hemmet sej svinge,
snart är du därhemma i frid.

5. Kom Jesus, kom snart hit tillbaka,
vi längtar tills allting blir klart!
I bön vill vi vänta och vaka:
Kom Jesus, vår Herre, kom snart!

Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst

1. Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst!
Den saliga dagen är nära,
då vi skall få höra hans ljuvliga röst
och skåda hans anlete klara.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

2. Minuterna ilar, se, skuggorna flyr,
snart natten den långa skall ändas.
Det ljusnar i fjärran, se, morgonen gryr,
den eviga dagen snart randas.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

3. Ja kom, Herre Jesus, kom snart som du sagt!
Din ankomst med fröjd vi förbidar!
Kom snart att förstöra all fiendens makt,
att ensam på jorden regera!
Välkommen, välkommen, vår konung och Gud!
Välkommen, välkommen att hämta din brud
till dig i den eviga glädjen!

En bonde kan vänta på vårregn med ro

1. En bonde kan vänta på vårregn med ro. 
Han vet, att med regnet skall höstsådden gro. 
Så lär han Guds Kyrka att vänta på den, 
som lovat att komma tillbaka igen. 

2. Vid dörren står domarn och öppnar den snart.
Han själv fäller domen och den säger vart 
den ene skall komma, den andre skall gå 
och rättvis är domen, som alla skall få. 

3. När Kristus har öppnat sitt himmelska ting, 
står nämndemansänglar och helgon omkring. 
Den dagen skall allt få sin dom och till slut 
skall allt ifrån tid och från jord redas ut. 

4. Han känner i grunden var omständighet 
och väger och prövar med rättrådighet.
Han väljer de vittnen han stöder sig på, 
de falska och lättledda låter han gå. 

5. Till dess gäller trohet, till dess gäller mod, 
att minnas profeternas smärta och blod 
och veta att Frälsaren själv vandrar med 
till dess han skall komma med himmelens fred. 


Text och copyright: Christian Braw fritt efter Jak. 5:7-11  (publ. med tillstånd)

Öknarna ska glada se

1. Öknarna skall glada se
öde marker skördar ge,
hedarna i torkans trakt
lysa skall i blomsterprakt.

2. Libanon, din skönhets skrud
öknen då skall få av Gud.
Sarons ljuvlighet och ro
skall på öde heden bo.

3. Ja, de skall få se Guds makt,
Herrens härlighet och prakt.
Frukta inte, fatta mod:
Herren Gud är stark och god.

4. Herren själv skall frälsa er,
när till doms han sitter ner.
Ondskans makt skall stå med skam,
rättens ljus skall stråla fram.

5. Då skall blinda ögon se,
stumma munnar glada le,
när de döva höra får
och de lama stadigt går.

Text och copyright: Christian Braw efter Jesaja (Jes 35:1-6)

Jag vet mej en sömn i Jesu namn

1. Jag vet mej en sömn i Jesu namn,
när döden mitt timglas tömmer,
Mej reds då en bädd i jordens famn, 
så moderligt hon mej gömmer. 
Min själ är hos Gud i himmelrik 
och möda och sorger glömmer. 

2. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

3. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 
med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

4. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

5. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull 
att evigt hos dej få vara!

Guds Son en gång i morgonglans

Herre, när din dag är inne

Det finns många, det finns kristna

Vi får se hans ansikte

Vak upp! Hör, väkten ljuder

1. Vak upp! Hör väkten ljuder
från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
en bättringsdag igen.
Men snart skall budet fara
från livets Furste ner
och i hans namn förklara
att ingen tid är mer.

2. För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här,

där inga böner höras,

där ingen bättring sker,

ty kan väl bättring göras

då ingen tid är mer?

3. O du i synden döde!

Se denna evighet,

där allt är mörkt och öde

och ej av ändring vet.

Att synden hopplöst minnas:
o mask, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

4. Vak upp! Hör, ropet skallar:
Nu är behaglig tid!
Nu gå dit Herren kallar
med bön och bot och strid.
Vill du den nåd förnimma,
som syndarn bjuds ännu,
så tänk var dag, var timma,
att nu är tid, blott nu.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816

(En förkortad version finns i 1986 års psalmbok nr 535)
Musik: Strassburg 1536

Upp, vakna, ni människor alla!

1. Upp, vakna, ni människor alla! 
Det lider mot domedag. 
Basunen ska snart er kalla 
till dom efter Herrens lag. 
Och människans Son ska komma 
i ära och härlighet 
att döma onda och fromma 
i helig rättfärdighet. 

2. Se, uppbrottets tid är nära 
och döden oss budskap bär: 
nu hjälper ej glans och ära, 
den rike står maktlös här. 
Vår ungdom, vår kraft och hälsa 
förgår, och vårt liv är kort. 
De kan oss mänskor ej frälsa,
vi kallas till domen bort. 

3. Upp därför, ni människor alla, 
som lever i nådens tid, 
låt stolthet och högmod falla, 
nu gäller det själens frid. 
Ty den som sej gärna vill tänka 
ett saligt liv hos Gud, 
sitt liv åt Herren ska skänka 
och lyda hans helga bud. 

4. Guds ord är oss människor givet 
av nåd och barmhärtighet, 
att vara vårt ljus i livet, 
i döden vår salighet. 
Om ordet vi troget gömmer, 
det skänker oss hjälp och stöd, 
men om vi ovist det glömmer, 
vi lever i skuld och nöd. 

5. Ty den som Guds ord fått höra 
och sanningen dock försmått, 
som bättring ej velat göra 
och levat i synder blott, 
för sen ska hans ånger vara, 
när domen en gång är fälld, 
för då ska Kristus förklara: 
Gå bort till en evig eld!

6. Jag hungrade, säger Herren, 
då räckte du ej ditt bröd. 
Jag törstade, du gick fjärran 
och aldrig en dryck mej bjöd. 
Du såg mig av sorger slagen, 
sjuk, hemlös och naken gå. 
Jag var i fängelse tagen. 
Du sökte mej ej ändå. 

7. Och du ska förgäves svara: 
Jag kände ej, Herre, dej. 
När såg jag i nöd dej vara? 
När sökte du hjälp hos mej? 
Då ska du få höra orden: 
Gå bort till de dömdas ort! 
Vad ej du den minste gjorde, 
har inte för mej du gjort. 

8. Hjälp, Frälsare, och bevara 
din dyrbara egendom, 
att vi ej må vilse fara 
och drabbas av sådan dom. 
Än varar ju nådatiden 
och den som ger nåd är du. 
Må innan dagen är liden 
vi finna din frid ännu. 

9. O salighet utan like, 
o ljuvliga frid och ro, 
som råder i himlens rike 
där en gång ditt folk får bo! 
Så lär oss att helt försaka 
all jordisk fåfänglighet,
ja, lär oss att be och vaka, 
var hos oss i evighet!

Text: Tysk 1545, till svenska 1572

Guds kyrkas liv är jordens största under

Alt. koral: 
    

1. Guds kyrkas liv är jordens största under!

När världens forntidsformer snabbt förgår

är Kristus i all evighet densamme

och fast som klippan hans församling står.

När världens välden tornas upp och störtar,

går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.

2. Så kommer dagen då allt hat ska smälta

som is och snö för sommarsolen kär.

Då faller drakens makt och grymma välde,

då segrar de som Lammets tecken bär.

Med jubel ska de skörda vad de sådde,

och saligt skåda Herren som han är.

3. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte

från den som gjort det stora målet klart.

Är natten lång och full av kamp och mörker,

se, Morgonstjärnan strålar underbart!

Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,

men lyft ditt huvud! Se, jag kommer snart!

Kom, konung, kom i morgonglans

1. Kom, konung, kom i morgonglans,
och låt det visa sej
att riket, äran och all makt
för evigt tillhör dej!

2. Kom härlig som när himlens sol
går upp med gyllne glöd,
och inte som den gång du kom
till hån och kamp och död!

3. Kom, konung, kom i morgonglans,
driv mörkret ut direkt
och tänd den underbara dag
som aldrig mer blir släckt!

4. Kom härlig med den fredens tid
som Skriften förutsagt,
då rätten ska få genomslag
och sanningen all makt.

5. Kom, konung, kom i morgonglans,
låt ljuset stråla klart,
det ljus ditt folk har väntat på.
Kom, Herre Jesus, snart!

Innanför eller utanför

1. Innanför eller utanför
bröllopssalen en gång,
innanför eller utanför
evigheten så lång?
Innanför eller utanför,
lyss till min frågande sång.
Innanför eller utanför,
var skall du stå en gång?

2. Snart hörs ett rop som kring världen går:
"Brudgummen är i skyn!"
Änglaskaran kring honom står.
O vilken härlig syn!
Innanför eller utanför...

3. Dörren öppnas till himlens sal.
Änglar på harpor slår.
Utanför är det natt och kval.
Mörkrets härar där står.
Innanför eller utanför...

4. Salig skara till dörren går,
tågar med jubel in.
Härlig brudgum där inne står,
hälsande bruden sin.
Innanför eller utanför...

5. Fåvitsk hop står i mörkret kvar.
Lamporna slocknat ut.
Hemska öde: bli lämnad kvar,
oljan har tagit slut.
Innanför eller utanför...

6. "Herre, öppna din dörr igen!"
ropar man nu och ber.
Svaret kommer från brudgummen:
"Jag känner inte er."
Innanför eller utanför...

7. Utanför eller innanför,
ack, besinna det väl!
När Guds kallande röst du hör,
stäng inte hjärta och själ!
Innanför eller utanför...

Text: v. 1-5, 7 Oscar Halloff, v. 6 och bearb. A.H.

Musik: Okänd

Sjung tills vår Herres makt blir uppenbar

(Kom med och sjung)

//: Sjung tills vår Herres makt blir uppenbar ://
Lyft upp din blick,
var inte rädd,
sjung tills vår Herres makt blir uppenbar ://

1. En andlig strid står här idag,
och där samlas trupp mot trupp.
Men med Gud vi segrar, du och jag,
om vi inte i vårt hjärta ger upp.
Sjung tills vår Herres makt...

2. Vi går fram i kraft av Jesu blod,
av hans vittnesbörd, hans ord,
vi går fram i tro att Gud är god,
att vår frälsning är iordninggjord.
Sjung tills vår Herres makt...

När han kommer, när han kommer

1. När han kommer, när han kommer
att samla de sina,
sina kära, sina trogna
en gång i sin famn,
liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa 
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

2. Till sitt rike ska han samla
de pärlor han vunnit,
alla lammen ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt 
och prisa hans namn.

3. De små barnen, de små barnen,
som älskar sin Jesus,
som juveler ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

Liksom fågeln redo är

1. Liksom fågeln redo är
lyfta sina vingar,
dröjer här och dröjer där
men är redo, var och när
skyn en maning bringar,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

2. Glöder ungdomsros på kind,
svallar kraften över,
är du snabb som hedens hind,
leker liksom vårlig vind,
ett du dock behöver:
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

3. Är med snö din hjässa klädd,
går du böjd av åren,
stapplande på gravens brädd,
väntande din sista bädd,
säg, vart leder spåren?
Vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

4. När i moln sej solen gömt
för ditt matta öga,
nådens djupa hav tycks tömt,
varje löftesord är glömt,
skåda mot det höga,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

5. Strålar solen hög och klar
här på nådens himmel,
ren och varm och underbar,
så ej rök, ej moln finns kvar,
stoft av världens vimmel,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

6. Redo var att lyfta än!
Snart ju ropet ljuder:
"Se, nu kommer brudgummen!"
Sedan stängs den port igen,
som till bröllop bjuder.
Vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

Vid basunens ljud

1. Vid basunens ljud, när alla trogna samlas hem en gång,
invid tronen och dess glashav samlas vi.
Släkt och vänner ifrån jorden hälsar vi med fröjd och sång,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte, vilket möte,
när det stora jubelåret kommet är!
Vilket möte, vilket möte,
vilket möte det ska bli i himlen där!

2. Ja, när ärkeängeln bådar: "ingen tid ska vara mer",
ska den frälsta skaran samlas evigt fri.
Vilket möte på den stranden! Inga tårar mer man ser,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

3. När den stora dagen bryter in försvinner hav och land,
Herren Jesus, krönt med ära, skådar vi.
Då han bjuder alla sina samlas på hans högra hand,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

4. När Guds änglar högt förkunnar evigt jubelår en gång,
vilket jubel, vilken himmelsk harmoni!
Alla himlens harpor klingar, högljutt brusar Lammets sång,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...