Jag råda vill alla i ungdomens dagar

1. Jag råder er alla i ungdomens dagar
att före allt annat till Gud vända om.
Man kan inte få sina dagar tillbaka,
man kan inte veta när Gud håller dom.
När ljuset här släcks ut
och nådens tid tar slut,
när dagen är över
och natten oss söver,
då blir det försent att till Gud vända om.

2. I dag kan du höra Guds kallande stämma,
som ber dej att komma till frälsningens famn.
I dag får du komma, hos Gud hör du hemma,
han kallar dej stilla och nämner ditt namn.
När ljuset här släcks ut...

3. Se, tiden den skrider och dagen den lider
och solen den rodnar i tidernas höst.
Det gäller för alla att Herren åkalla,
det gäller att svara på kallelsens röst.
När ljuset här släcks ut...

Jag väntar dig Herre Jesus till dom

 

1. Jag väntar dej, Herre Jesus, till dom,
ett ögonblick som jag inte vet om.

2. Du hastigt kan komma hit igen,
på dagen, på natten, i gryningen.

3. Mitt hjärtas lampa brinna må
i tro, i hopp och i kärlek då.

4. Jag sover eller vakar, då vare jag din,
jag lever eller dör, då vare du min.

5. Och när du kommer, kom mild och blid
och gör mej salig till evig tid.

Än är det rum i fårahuset

1. Än är det rum i fårahuset
hos dej, du herde evigt god.
Vart får från öknen, stormen, bruset
du rädda vill, det ger mej mod!
Du fallnas vän, jag kommer här
och räddningen av dej begär.

2. Än är det rum i dina armar,
du sträcker ut dem varje dag
och kärleksfullt du dej förbarmar
och lyfter den som själv är svag.
Jag lämnar mej nu i din hand,
för hem mej till din Faders land!

3. Än är det rum där i din himmel
och dit jag gärna komma vill.
Jag hör din röst i världens vimmel
och vill dej evigt höra till.
Sist i det land du lovat mej,
min Frälsare, jag möter dej!

4. Som Frälsare du nu oss bjuder,
som Domare du kallar sist.
Då blir ej rum, fast klagan ljuder,
för den förut sitt rum har mist.
Men salig den som din då är,
du Frälsare, du vän så kär!

Evige, allsmäktige Gud

Klippa, du som brast för mej

EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN MEST HELGADE BLAND TROENDE I VÄRLDEN

1. Klippa, du som brast för mej,

låt mej gömma mej i dej!

Vattnet, blodet som går fram

från ditt hjärta, o Guds Lamm,

låt det bli en dubbel bot

mot min synd och lagens hot.

2. Med min fromma möda jag

aldrig fylla kan din lag.

Om mitt nit blev aldrig matt,

om jag grät båd' dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dej jag frälsning har.

3. Inget kan jag skänka dej.

Till ditt kors jag sluter mej,

naken dej om kläder ber,

hjälplös upp till nåden ser.

I din livsvåg låt mej tvås,

Herre, annars jag förgås.

4. Vid vart flyktigt andedrag,

och när jag ska dö en dag,

när till okänt land jag går,

när inför din dom jag står:

Klippa, du som brast för mej,

låt mig gömma mig i dej!

 

Se på brudens stolthet

1. Se på brudens stolthet,
se hur glad hon är
för att äga honom,
som hon fått så kär.
Så skall allt skapat
glädjas över Gud,
stå där i sin skönhet,
strålande som brud.

2. Se på hennes brudgum!
Detta var hans dröm.
Nu vid hennes sida
Står han, stark och öm.
Så skall vår Herre
se på skönheten,
som blir uppenbar i
hela skapelsen.

3. Glädjen hos en brudgum
och hans stolta brud
är en glimt av glädjen
på den dag, då Gud
sluter för alltid
Kyrkan i sin famn
och på hennes panna
tecknar ömt sitt namn.

Text: Christian Braw, publ. med tillstånd 

Hör, skapelsen suckar

1. Hör, skapelsen suckar, den suckar så tungt!
Vad kan väl den sucken betyda?
I stunder då allt i naturen är lugnt
och blommor ses markerna pryda,
den sucken mot höjden dock stiger.

2. Fast allting i skapelsens morgon var gott,
då Herren välsignade jorden,
förbannelsen sedan däröver har gått
och givit från södern till norden
en prägel av ouppfylld längtan.

3. Guds barn går ock höljda i ringhet och brist,
en kämpande, bidande skara.
Dock stundar förlossningens timme till sist,
då Gud sej i dem skall förklara
i härlighet, skönhet och ära.

4. Ja, pris vare Herren, det kommer en dag
då skapelsen suckar ej mera,
då allting skall fullkomligt ställas i lag,
då Gud skall i alla regera.
Välkommen den dagen må vara!

Till ett bröllop gick en man

1. Till ett bröllop gick en man. 
Sent på natten vände han 
åter till sitt hem och hus 
under stjärnors kalla ljus. 

2. Där han gick han tänkte så: 
"Kan jag säkert lita på 
att de öppnar för mig, när 
jag till porten kommen är?" 

3. "Kanske får jag ute stå, 
hela natten ensam gå, 
frysa och bli rånad för 
att de mina inte hör." 

4. Men när han vid porten står 
och har bultat, raskt de går 
fram och öppnar; han får se 
alla uppe, vakande. 

5. Från hans stora, varma hus 
ut i mörkret strömmar ljus. 
Brasan brinner i sin spis, 
allt är på det bästa vis. 

6. Då blir mannen glad och rörd 
att han blivit lydd och hörd, 
och han säger: "Allt ni bort 
har ni rätt och riktigt gjort." 

7. "Sätt er nu vid bordet ner, 
jag skall ordna mat åt er. 
Var och en är hedersgäst 
vid er herres välkomstfest." 

8. Och där går han i sitt hem 
som en tjänare bland dem 
därför att de troget satt 
väntande den långa natt. 

9. Jesus menar: Också vi 
skall i väntan trogna bli, 
vänta att han kommer när 
rätta stunden inne är.

Text och copyright: Christia Braw [publ. med tillstånd]

Kristus, dig lovsjunger

1. Kristus, dig lovsjunger 
hela skapelsen. 
Du i evigheten 
är Guds plan för den. 
Genom dig han skapat, 
allt är märkt av dig. 
Genom dig han kallar 
allting hem till sig. 
Kristus, dig lovsjunger… 

2. Kristus, högt lovsjungen 
är din födelse, 
där du dig förenat 
med din skapelse! 
Som sann Gud och mänska 
kallar du oss nu, 
och som Gud och mänska 
räddar du ännu. 
Kristus, högt lovsjungen… 

3. Kristus, högt lovsjungen 
är din hjältedöd! 
Allt du ger av kärlek 
i ett brutet bröd. 
För att vi skall leva 
glada hos din Far 
offrade du livet 
villigt för envar. 
Kristus, högt lovsjungen… 

4. Kristus, du lovsjunges 
vid din himmelsfärd, 
när du in i himlen 
lyfter Faderns värld. 
Du som Gud och mänska 
hos din Fader står. 
Du som Gud och mänska 
människan förstår. 
Kristus, du lovsjunges… 

5. Kristus, du lovsjunges, 
när du träder ut 
och ur din fördoldhet 
går vid tidens slut! 
Alla, som vill frälsas 
dig till mötes går 
och med klang och jubel 
segern dela får. 
Kristus, du lovsjunges…

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Lys du morgonstjärna klara

1. Lys, du morgonstjärna klara
som en fyrbåk i vår natt.
Lys för dem som är i fara,
just till det har Gud dej satt!
Lys Guds vänner och dem båda:
snart basunen ljuder klart,
då vi Frälsaren får skåda,
Herren Jesus kommer snart!

2. Vi som inte tillhör natten
vandrar ledda av hans ljus
genom öken, över vatten,
hemåt till vår Faders hus.
Och mot öster glatt vi skådar,
där vår stjärna lyser klart.
Alla tecken förebådar
att vår Jesus kommer snart!

3. Syskon, kom, gå ut från världen,
ha ej mer med mörkret del!
Lätt vi smittas ner av flärden,
och då står ju allt på spel.
Utom lägret må vi bära
Kristi smälek uppenbart.
Korset är de kristnas ära,
Herren Jesus kommer snart!

4. Inget må oss ta till fånga,
inte synd och mänskobud!
O må Jesus finna många
redo stå att möta Gud!
Må ej hemligt agg vi hysa,
dagen allt ska göra klart.
Må som världens ljus vi lysa!
Herren Jesus kommer snart!

5. Må vi ropa till varandra:
Syskon, kom, var redo nu!
Må i kärlek hem vi vandra,
hålla ut i tron ännu.
Må vår Gud få många frälsa!
Tiden, o, den går med fart.
Vi vill hela världen hälsa:
Herren Jesus kommer snart!

Lyft ögonen, du kristenhet

1. Lyft ögonen, du kristenhet!
Din Jesus vill dej lära
att stå beredd och minnas det
att Herrens dag är nära,
så ljus och lampa brinna må
och du med brudgummen kan gå
till evig fröjd och ära.

2. Av Skriften har vi tröst och hopp
så vi kan tåligt lida,
om än bland prövningar vårt lopp
här långsamt får framskrida.
För tiden är ju ändå kort,
som fågeln hastigt flyger bort
flyr sorgen från vår sida.

3. Uthållighetens, tröstens Gud,
han give att vi kunde
tillsammans stadigt hålla ut
och längta alla stunder
att Jesus själv i skyn få se,
för då ska tidens sorg och ve
försvinna som ett under!

Då skall Jesus komma

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag

Alt. koral:


1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mej nära och fjärran.
Hur ska jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herren?
Gud, var mot mej syndare nådig!

2. Jag bävar då jag upp mot himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud, var mot mej syndare nådig!

3. Vart ska jag mej vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mej slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud, var mot mej syndare nådig!

4. O Gud, mej ej bort från ditt ansikte driv
och ta ej ifrån mej din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud, var mot mej syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mej ej må vara förspillt.
På dej jag förtröstar och beder:
Gud, var mot mej syndare nådig.

En dag ska randas för vår syn

1. En dag ska randas för vår syn,
det får vi inte glömma,
då Herren stiger fram i skyn
för att all världen döma.
Hur går det då för syndens träl?
Var ska en arm, förfärad själ
för Herrens blick sej gömma?

2. Då ekar domsbasunens ljud,
runt världen ska det höras,
ty då ska jordens barn till Gud
från hav och länder föras.
Ja, levande och döda då
för Herrens åsyn måste stå
och räkenskap ska göras.

3. Då slås den stora boken opp,
där allting står beskrivet
som under tidevarvens lopp
i världen är bedrivet,
och sedan döms vi, en och var,
allt efter som vi handlat har
i det förflutna livet.

4. O Jesus, Frälsare, jag ber
för din förtjänst och pina,
att du i nådens ljus mej ser
och räknar bland de dina.
Jag tror att du som gjorde slut
på ondskans makt har plånat ut
de synder som är mina.

5. Var själv min medlare i nåd
när Gud till doms mej ställer,
så mina tankar, ord och dåd
mej ej för evigt fäller.
Ack, säg ett ord, ett ord med makt
om offret som du en gång bragt:
att också mej det gäller!

6. O Jesus Kristus, kom dock snart,
kom när det dej behagar!
Jag gläder mej åt tidens fart
och mödans flydda dagar.
Med varje stund som går, jag vet
att närmare din härlighet
du mej i nåd ledsagar. 

Får ej i vårt hjärta bo

1. Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

2. Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud,
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

3. Salig den barmhärtig är,
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka. 

O Gud, som allting ser och väger dem som dömer

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):




1. O Gud, som allting ser och väger dem som dömer,
giv att de var och en sin ämbetsplikt ej glömmer,
som är att skaffa rätt, och inte bry sej om
ens ogunst eller gunst, men blott en rättvis dom!

2. Giv nåd, att omsorgsfullt för mänskors väl de vakar,
att lugnt och samvetsgrant de varje mål rannsakar,
så att de ej för långt en utredd sak drar ut,
ej heller har för brått till mörka sakers slut,

3. ej ser förbi en svag och ej en mäktig ärar,
men hör på både den som svarar och som kärar.
Den vare fattig, rik, vän, ovän, upphöjd, låg,
så lär dem döma så, som om de det ej såg!

4. Vi vet ju, Gud, att du ej långt i fjärran vistas,
men mitt ibland oss är och märker vad som tvistas,
vad tänks och talas, görs - tills var och en blir ställd
en dag inför den dom, som slutligen blir fälld.

5. Ja, undervisa oss och lär oss dina rätter,
så de som dömer ej sitt kall tillbakasätter,
men dömer så att de ej kommer sist på fall,
när, Gud, inför din dom de själva träda skall.

O mänska, har du väl rätt betänkt

1. O mänska, har du väl rätt betänkt
den nådetid som dej Herren skänkt?
Med varje slag som ditt hjärta slår
mot evigheten ett steg du går.

2. Tid fås ej åter när den förgått.
Ej finns mer värdefullt jordiskt gott.
Hur kan du tanklöst förslösa då
vad du ej mera kan återfå?

3. Din Gud har gett dej förstånd och hand
att tjäna syskon och fosterland.
Var gagnlös dag, varje syndastund,
det är ett bortslösat Herrens pund.

4. För var minut som du spillde så
ska du vid domen till ansvar stå.
Ge därför akt på din nådatid
till själens välfärd och evig frid.

5. Vad har du verkat till Herrens pris?
Säg, har hans ord gjort din ande vis?
Har du sökt livet i Kristi död
och har din nästa du gett ditt stöd?

6. O mänska, mänska, så mycket än
är oplanterat för himmelen!
Din såningstid snart till ända går
och skördedagen dej förestår.

7. Din Gud och Skapare säger blid:
jag skänkte här dej en gynnsam tid.
Nu är din salighets tid, i dag,
så bruka den till din Guds behag!

8. Ja, verka nu medan dagen är,
när natten kommer vet ingen här.
Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut
till dess din utmätta tid är slut.

9. Den stora dagen är här till sist,
då världen döms av vår Herre Krist.
Då är till ända allt tidens lopp
och livets eviga sol går opp.

10. Så hjälp, o Herre, vår arma själ
och lär oss bruka vår tid så väl,
att när en gång vi för domen står
ett evigt liv vi med Kristus får.

Herrens nåd är var morgon ny

1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor så snart ska fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ilar,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråter, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära!