Herren är nära

1. Herren är nära, då oss lyckan väcker,
allting är framgång, tid och krafter räcker.
Mer av Guds möjligheter vi upptäcker:
Herren är nära!

2. Herren är nära, mitt i Kyrkans strider,
segrar fördolt i nederlagens tider,
kommer med läkedom där slagna lider:
Herren är nära!

3. Herren är nära! Så skall ropet skalla,
när han till sist skall mänskligheten kalla.
Inför hans tronstol knäböjer vi alla:
Herren är nära!

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd) 

Komme ditt rike, Fader vår

1. Komme ditt rike, Fader vår,
in i mitt hjärta och sinne.
Vinn mej, tills helt du makten får
över min värld därinne.
Vinn mej till vittne om Guds Lamm,
lär mej att bedja riket fram.
Amen, ja, kom, Herre Jesus!

2. Komme ditt rike, Fader vår.
Alla som Namnet vill bära
fyll med den Ande, som förmår
världen ge Kristus ära.
Gör oss till ett och låt ditt folk
bli för vår värld din kärleks tolk.
Amen, ja, kom, Herre Jesus!

3. Komme ditt rike, Fader vår.
Efter din frälsning vi bidar.
O, vilket segerjubel går
genom Guds världar vida:
Alla bekänner Kristi makt,
allting blir Fadern underlagt.
Amen, ja, kom, Herre Jesus!

Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod

1. Av hjärtat jag gläds åt att Jesus uppstod!
Han seger har vunnit,
en fristad mej funnit,
//: en vila så god ://

2. Ja, tack vare dej blir min grav som en hamn!
För sorger och möda
och sår som vill blöda
//: snart läks i ditt namn ://

3. Den dag jag får höra dej ropa mitt namn,
ur graven jag hastar
och svepningen kastar
//: och flyr till din famn ://

4. Då samlas de dina som sov i sin grav,
i rader så långa,
oräkneligt många
//: som vågor i hav ://

5. Till välkomst basuner då ljuder som bäst,
ja, lovsång ska tona,
där går med sin krona
//: den brud du dig fäst ://

6. Den skara du löste ska följa dej glad
i skinande dräkten,
med sången du väckte,
//: till himmelens stad ://

7. Vår segrande Herre och väldige Gud,
du utstod all fara
för att vi ska vara
//: din himmelska brud ://

Jesus, du ska världen döma

1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
//: änglarna ska ropa: "Ve!" ://

2. Herre, nu i nåd hör bönen:
Fräls oss du från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
//: låt oss se din härlighet! ://

Må inget i världen oss skilja

1. Må inget i världen oss skilja
från Jesus, vår broder och vän!
O må vi blott lyda hans vilja,
så möts vi därhemma igen.

2. Må vi under jordlivets strider
frimodigt på Frälsaren se!
Då bleknar de minnen som svider
och detta som nu gör oss ve.

3. Snart Jesus skall komma och hämta
till himmelens glädje sin brud.
Som brud har hon mycket att vänta:
all glädje och sällhet hos Gud.

4. Så gläd dej, du himlaarvinge,
och lev blott för Jesus din tid!
Din ande till hemmet sej svinge,
snart är du därhemma i frid.

5. Kom Jesus, kom snart hit tillbaka,
vi längtar tills allting blir klart!
I bön vill vi vänta och vaka:
Kom Jesus, vår Herre, kom snart!

Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst

1. Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst!
Den saliga dagen är nära,
då vi skall få höra hans ljuvliga röst
och skåda hans anlete klara.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

2. Minuterna ilar, se, skuggorna flyr,
snart natten den långa skall ändas.
Det ljusnar i fjärran, se, morgonen gryr,
den eviga dagen snart randas.
Se, brudgummen kommer! O sov ej, o brud!
Tänd lampan och skynda att möta din Gud!
Så bjuder den manande rösten.

3. Ja kom, Herre Jesus, kom snart som du sagt!
Din ankomst med fröjd vi förbidar!
Kom snart att förstöra all fiendens makt,
att ensam på jorden regera!
Välkommen, välkommen, vår konung och Gud!
Välkommen, välkommen att hämta din brud
till dig i den eviga glädjen!

En bonde kan vänta på vårregn med ro

1. En bonde kan vänta på vårregn med ro. 
Han vet, att med regnet skall höstsådden gro. 
Så lär han Guds Kyrka att vänta på den, 
som lovat att komma tillbaka igen. 

2. Vid dörren står domarn och öppnar den snart.
Han själv fäller domen och den säger vart 
den ene skall komma, den andre skall gå 
och rättvis är domen, som alla skall få. 

3. När Kristus har öppnat sitt himmelska ting, 
står nämndemansänglar och helgon omkring. 
Den dagen skall allt få sin dom och till slut 
skall allt ifrån tid och från jord redas ut. 

4. Han känner i grunden var omständighet 
och väger och prövar med rättrådighet.
Han väljer de vittnen han stöder sig på, 
de falska och lättledda låter han gå. 

5. Till dess gäller trohet, till dess gäller mod, 
att minnas profeternas smärta och blod 
och veta att Frälsaren själv vandrar med 
till dess han skall komma med himmelens fred. 


Text och copyright: Christian Braw fritt efter Jak. 5:7-11  (publ. med tillstånd)

Öknarna ska glada se

1. Öknarna skall glada se
öde marker skördar ge,
hedarna i torkans trakt
lysa skall i blomsterprakt.

2. Libanon, din skönhets skrud
öknen då skall få av Gud.
Sarons ljuvlighet och ro
skall på öde heden bo.

3. Ja, de skall få se Guds makt,
Herrens härlighet och prakt.
Frukta inte, fatta mod:
Herren Gud är stark och god.

4. Herren själv skall frälsa er,
när till doms han sitter ner.
Ondskans makt skall stå med skam,
rättens ljus skall stråla fram.

5. Då skall blinda ögon se,
stumma munnar glada le,
när de döva höra får
och de lama stadigt går.

Text och copyright: Christian Braw efter Jesaja (Jes 35:1-6)

Jag vet mej en sömn i Jesu namn

1. Jag vet mej en sömn i Jesu namn,
när döden mitt timglas tömmer,
Mej reds då en bädd i jordens famn, 
så moderligt hon mej gömmer. 
Min själ är hos Gud i himmelrik 
och möda och sorger glömmer. 

2. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

3. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 
med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

4. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

5. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull 
att evigt hos dej få vara!

Guds Son en gång i morgonglans

Herre, när din dag är inne

Det finns många, det finns kristna

Vi får se hans ansikte

Vak upp! Hör, väkten ljuder

1. Vak upp! Hör väkten ljuder
från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
en bättringsdag igen.
Men snart skall budet fara
från livets Furste ner
och i hans namn förklara
att ingen tid är mer.

2. För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här,

där inga böner höras,

där ingen bättring sker,

ty kan väl bättring göras

då ingen tid är mer?

3. O du i synden döde!

Se denna evighet,

där allt är mörkt och öde

och ej av ändring vet.

Att synden hopplöst minnas:
o mask, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

4. Vak upp! Hör, ropet skallar:
Nu är behaglig tid!
Nu gå dit Herren kallar
med bön och bot och strid.
Vill du den nåd förnimma,
som syndarn bjuds ännu,
så tänk var dag, var timma,
att nu är tid, blott nu.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816

(En förkortad version finns i 1986 års psalmbok nr 535)
Musik: Strassburg 1536

Upp, vakna, ni människor alla!

1. Upp, vakna, ni människor alla! 
Det lider mot domedag. 
Basunen ska snart er kalla 
till dom efter Herrens lag. 
Och människans Son ska komma 
i ära och härlighet 
att döma onda och fromma 
i helig rättfärdighet. 

2. Se, uppbrottets tid är nära 
och döden oss budskap bär: 
nu hjälper ej glans och ära, 
den rike står maktlös här. 
Vår ungdom, vår kraft och hälsa 
förgår, och vårt liv är kort. 
De kan oss mänskor ej frälsa,
vi kallas till domen bort. 

3. Upp därför, ni människor alla, 
som lever i nådens tid, 
låt stolthet och högmod falla, 
nu gäller det själens frid. 
Ty den som sej gärna vill tänka 
ett saligt liv hos Gud, 
sitt liv åt Herren ska skänka 
och lyda hans helga bud. 

4. Guds ord är oss människor givet 
av nåd och barmhärtighet, 
att vara vårt ljus i livet, 
i döden vår salighet. 
Om ordet vi troget gömmer, 
det skänker oss hjälp och stöd, 
men om vi ovist det glömmer, 
vi lever i skuld och nöd. 

5. Ty den som Guds ord fått höra 
och sanningen dock försmått, 
som bättring ej velat göra 
och levat i synder blott, 
för sen ska hans ånger vara, 
när domen en gång är fälld, 
för då ska Kristus förklara: 
Gå bort till en evig eld!

6. Jag hungrade, säger Herren, 
då räckte du ej ditt bröd. 
Jag törstade, du gick fjärran 
och aldrig en dryck mej bjöd. 
Du såg mig av sorger slagen, 
sjuk, hemlös och naken gå. 
Jag var i fängelse tagen. 
Du sökte mej ej ändå. 

7. Och du ska förgäves svara: 
Jag kände ej, Herre, dej. 
När såg jag i nöd dej vara? 
När sökte du hjälp hos mej? 
Då ska du få höra orden: 
Gå bort till de dömdas ort! 
Vad ej du den minste gjorde, 
har inte för mej du gjort. 

8. Hjälp, Frälsare, och bevara 
din dyrbara egendom, 
att vi ej må vilse fara 
och drabbas av sådan dom. 
Än varar ju nådatiden 
och den som ger nåd är du. 
Må innan dagen är liden 
vi finna din frid ännu. 

9. O salighet utan like, 
o ljuvliga frid och ro, 
som råder i himlens rike 
där en gång ditt folk får bo! 
Så lär oss att helt försaka 
all jordisk fåfänglighet,
ja, lär oss att be och vaka, 
var hos oss i evighet!

Text: Tysk 1545, till svenska 1572

Guds kyrkas liv är jordens största under

1. Guds kyrkas liv är jordens största under!

När världens forntidsformer snabbt förgår

är Kristus i all evighet densamme

och fast som klippan hans församling står.

När världens välden tornas upp och störtar,

går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.

2. Så gryr den dag då hot och hat ska smälta

som is och snö för sommarsolen kär.

Då faller drakens makt och grymma välde,

då segrar de som Lammets tecken bär.

Med jubel ska de skörda vad de sådde,

och saligt skåda Herren som han är.

3. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte

från den som gjort det stora målet klart.

Är natten lång och full av kamp och mörker,

se, Morgonstjärnan strålar underbart!

Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,

men lyft ditt huvud! Se, jag kommer snart!

Kom, konung, kom i morgonglans

1. Kom, konung, kom i morgonglans,
och låt det visa sej
att riket, äran och all makt
för evigt tillhör dej!

2. Kom härlig som när himlens sol
går upp med gyllne glöd,
och inte som den gång du kom
till hån och kamp och död!

3. Kom, konung, kom i morgonglans,
driv mörkret ut direkt
och tänd den underbara dag
som aldrig mer blir släckt!

4. Kom härlig med den fredens tid
som Skriften förutsagt,
då rätten ska få genomslag
och sanningen all makt.

5. Kom, konung, kom i morgonglans,
låt ljuset stråla klart,
det ljus ditt folk har väntat på.
Kom, Herre Jesus, snart!

Innanför eller utanför

1. Innanför eller utanför
bröllopssalen en gång,
innanför eller utanför
evigheten så lång?
Innanför eller utanför,
lyss till min frågande sång.
Innanför eller utanför,
var skall du stå en gång?

2. Snart hörs ett rop som kring världen går:
"Brudgummen är i skyn!"
Änglaskaran kring honom står.
O vilken härlig syn!
Innanför eller utanför...

3. Dörren öppnas till himlens sal.
Änglar på harpor slår.
Utanför är det natt och kval.
Mörkrets härar där står.
Innanför eller utanför...

4. Salig skara till dörren går,
tågar med jubel in.
Härlig brudgum där inne står,
hälsande bruden sin.
Innanför eller utanför...

5. Fåvitsk hop står i mörkret kvar.
Lamporna slocknat ut.
Hemska öde: bli lämnad kvar,
oljan har tagit slut.
Innanför eller utanför...

6. "Herre, öppna din dörr igen!"
ropar man nu och ber.
Svaret kommer från brudgummen:
"Jag känner inte er."
Innanför eller utanför...

7. Utanför eller innanför,
ack, besinna det väl!
När Guds kallande röst du hör,
stäng inte hjärta och själ!
Innanför eller utanför...

Text: v. 1-5, 7 Oscar Halloff, v. 6 och bearb. A.H.

Musik: Okänd

Sjung tills vår Herres makt blir uppenbar

(Kom med och sjung)

//: Sjung tills vår Herres makt blir uppenbar ://
Lyft upp din blick,
var inte rädd,
sjung tills vår Herres makt blir uppenbar ://

1. En andlig strid står här idag,
och där samlas trupp mot trupp.
Men med Gud vi segrar, du och jag,
om vi inte i vårt hjärta ger upp.
Sjung tills vår Herres makt...

2. Vi går fram i kraft av Jesu blod,
av hans vittnesbörd, hans ord,
vi går fram i tro att Gud är god,
att vår frälsning är iordninggjord.
Sjung tills vår Herres makt...

När han kommer, när han kommer

1. När han kommer, när han kommer
att samla de sina,
sina kära, sina trogna
en gång i sin famn,
liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa 
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

2. Till sitt rike ska han samla
de pärlor han vunnit,
alla lammen ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt 
och prisa hans namn.

3. De små barnen, de små barnen,
som älskar sin Jesus,
som juveler ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

Liksom fågeln redo är

1. Liksom fågeln redo är
lyfta sina vingar,
dröjer här och dröjer där
men är redo, var och när
skyn en maning bringar,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

2. Glöder ungdomsros på kind,
svallar kraften över,
är du snabb som hedens hind,
leker liksom vårlig vind,
ett du dock behöver:
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

3. Är med snö din hjässa klädd,
går du böjd av åren,
stapplande på gravens brädd,
väntande din sista bädd,
säg, vart leder spåren?
Vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

4. När i moln sej solen gömt
för ditt matta öga,
nådens djupa hav tycks tömt,
varje löftesord är glömt,
skåda mot det höga,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

5. Strålar solen hög och klar
här på nådens himmel,
ren och varm och underbar,
så ej rök, ej moln finns kvar,
stoft av världens vimmel,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

6. Redo var att lyfta än!
Snart ju ropet ljuder:
"Se, nu kommer brudgummen!"
Sedan stängs den port igen,
som till bröllop bjuder.
Vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

Vid basunens ljud

1. Vid basunens ljud, när alla trogna samlas hem en gång,
invid tronen och dess glashav samlas vi.
Släkt och vänner ifrån jorden hälsar vi med fröjd och sång,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte, vilket möte,
när det stora jubelåret kommet är!
Vilket möte, vilket möte,
vilket möte det ska bli i himlen där!

2. Ja, när ärkeängeln bådar: "ingen tid ska vara mer",
ska den frälsta skaran samlas evigt fri.
Vilket möte på den stranden! Inga tårar mer man ser,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

3. När den stora dagen bryter in försvinner hav och land,
Herren Jesus, krönt med ära, skådar vi.
Då han bjuder alla sina samlas på hans högra hand,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

4. När Guds änglar högt förkunnar evigt jubelår en gång,
vilket jubel, vilken himmelsk harmoni!
Alla himlens harpor klingar, högljutt brusar Lammets sång,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...
 

Vi hälsar din ankomst

1. Vi hälsar din ankomst 
när dagen är inne.
För yttersta tiden 
dock bävar vårt sinne.
Förkorta de dagarna, 
Herre, vi ber dej,
så tron finns på jorden 
den dag då vi ser dej.

2. Och hjälp oss att fatta 
den dag vi förfäras,
då krafterna sviker 
och själar förhärdas,
att det du vill ge oss 
den dag då du kommer,
är ljuset och livet - 
din eviga sommar!

Sänk ej blicken

1. Sänk ej blicken ner, min bror, min syster.
Lyft ditt huvud, Jesus kommer snart!
Om du stundom tycker att han dröjer,
räknar Herren tusen år en dag.
Med överängelns röst och Guds basun,
brudgummen kommer!
Må redo vi vara
att möta honom då.

2. Snart är denna prövotid till ända.
Jesus sade: "Blott en liten tid,
sedan kommer jag igen till eder.
Då blir åter glädje, fröjd och frid."
Med överängelns röst...

Kom till mitt kalla, domnade sinne

1. Kom till mitt kalla,
domnade sinne,
avgudar alla
för dig försvinne,
kom att befalla
ensam därinne!
Kom, o min Jesus!

2. Kom, du min kära,
mig att besöka.
Tron må du nära,
kraften föröka.
Må du mig lära
allt hos dig söka.
Kom, o min Jesus!

3. Kom när jag glädes,
kom ock i nöden.
Kom när jag rädes
eviga glöden.
Kom, var tillstädes
nu och i döden.
Kom, o min Jesus!

4. Ja, du skall komma
sist full av ära!
Väl dina fromma,
väl dina kära!
Träden ses blomma,
sommarn är nära.
Kom, o min Jesus!

Herre Jesus, dina trogna

1. Herre Jesus, dina trogna
med sin hela varelse
längtansfullt ser tiden mogna
för din uppenbarelse,
då i makt från Sions höjd
ljuset strålar fram med fröjd!

2. Fast omkring oss stormar viner
och det mörknar för vår syn,
dock i ordet löftet skiner:
snart du komma skall i skyn.
Och för dej är tusen år
som den dag som gick i går.

3. Hör vår bön, du kärleksrike:
helgat varde här ditt namn,
komme snart till oss ditt rike,
samla alla i din famn
och låt skapelsen bli fri,
fri från syndens tyranni.

4. Om du dröjer, under tiden
gör oss trogna i vårt kall.
Ge oss mod och kraft i striden
och bevara oss från fall.
Kom, o Jesus, Herre kär,
låt oss vara där du är. 

Nattens skuggor sakta viker

1. Nattens skuggor sakta viker,

morgonstjärnan ljuvligt ler,

snart den sälla dagen randas,

och dess sol går aldrig ner.

Herren kommer,

Herren kommer,

slut är då all jordens strid.

Bruden siras,

bröllop firas

i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen

när de frälsta där en gång

efter tidens vedermöda

stämmer upp sin segersång!

Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mig redo

till ditt möte varje stund!

Sen må jord och himmel falla,

fast består min sällhetsgrund.

Herren kommer...

 

När alla helgon tågar in

När alla helgon tågar in,

när alla helgon tågar in,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

när alla helgon tågar in.

När inte solen lyser mer,

när inte solen lyser mer,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

som i din härlighet dej ser.

1. Ännu går vi i de fotspår,

där Guds helgon gått förut.

Men en dag får vi förenas

i en glädje utan slut.

När alla helgon tågar in,

när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

När månen blivit röd som blod,

när månen blivit röd som blod,

Gud, låt mej vara med i den skaran

som av ditt löfte hämtat mod.

2. Några säger att den bönen

bara är helt tomma ord,

men jag väntar på en morgon

med ny himmel och ny jord.

När alla helgon tågar in,

när alla helgon tågar in,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

när alla helgon tågar in.

När alla hör basunens ljud,

när alla hör basunens ljud,

Gud, låt mej vara med i den skaran,

som ska få bo hos dej, o Gud.

Oh, when the saints go marching in,

oh, when the saints go marching in,

oh Lord, I want to be in that number,

oh when the saints go marching in.

Jesus kommer, Jesus kommer

1. Jesus kommer, Jesus kommer,
snart basunen höras skall.
Han i majestät och ära
då skall ses av världen all.
Må vi alla då ha olja
och med tända lampor stå,
så vi får, när Jesus kommer,
in i Herrens glädje gå.

2. Är du redo, själ, jag frågar,
är du redo möta Gud?
Lever du för Herren Jesus,
älskar du hans ord och bud?
Må vi alla då ha olja...

3. Må ej världen oss bedåra,
må ej synden ta oss fatt
så vår lön till sist blir döden
och vår framtid evig natt.
Må vi alla då ha olja...

4. Säll är den som väntar Herren,
säll är den som redo är.
Den skall Herren rikt belöna
med en evig krona där.
Må vi alla då ha olja...

5. Led mig så, o Herre Jesus,
att jag efter livets slut
lyckligt når den sälla hamnen
och hos dig får vila ut.
Må vi alla då ha olja...

 

Om han kom nu i dag

1. Om han kom nu i dag, din Herre och Gud,
skulle helst från hans åsyn du fly?

Om du hörde idag det kallande ljud

av basunen från himmelens sky,

skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han kom nu idag, rättfärdig och vis,

till att ställa oss fram inför sej,

månne människors dom och människors pris

skulle vara av värde för dej

eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort

även då skulle synas dej så?

Månne allt vad idag blir talat och gjort

bleve talat och gjort även då?

Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han kom nu idag - o, pröva dej än

medan Herren nu dröjer, och säj:

Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?

O, vart leder då vandringen dej?

Den stund du ej menar, han kommer.

O Jesus, gör oss väl beredda

1. O Jesus, gör oss väl beredda
att möta dig var dag och stund.
I faror, förut aldrig sedda,
behåll oss kvar på ordets grund.
Snart jord och himmel skall förgå;
ditt ord allena skall bestå.

2. När tidens tecken oss bebådar
att evig sommar börjat gry,
när våra ögon snart dig skådar
i majestät på himlens sky,
så giv att vi i tron består
och arv med dig i himlen får.

Vredens stora dag är nära

Alt. melodi: 


1. Vredens stora dag är nära,
elden då skall allt förtära,
så var siarsångens lära.

2. Hela världen, skräckbetagen
skåda skall de stränga dragen
av sin domare den dagen.

3. Domsbasuner mäktigt skalla
och ur jordens gravar alla
mänskor fram för tronen kalla.

4. Döden själv skall häpen vara
när att inför domen svara
sig de döda uppenbara.

5. Boken öppnas; där står skrivet
vad av alla är bedrivet
i det flydda jordelivet.

6. Uppenbart blir allt som gömdes,
åter framlagt allt som glömdes,
avdömt allt som förr ej dömdes.

7. Vad skall då jag arme svara?
Vem skall där min själ försvara?
Knappt den rene trygg kan vara.

8. Konung, som kan alla fälla,
nåd för rätt du låter gälla.
Fräls mig, du all godhets källa!

9. Milde Jesus, minns: för mina
synder gick du till din pina;
skjut ej bort mig från de dina.

10. Trött du vandrat vägar vida
korsets kamp för mig att strida,
att jag skulle nåd förbida.

11. Du som hämnar kränkta lagen,
låt min skuld från mig bli tagen,
innan domens stund är slagen.

12. Skuldförtyngd jag faller neder,
rodnad på min kind sig breder,
fräls den ångrande som beder.

13. När du synderskan benådar
och till rövarn huldrikt skådar,
tröst och hopp du mig ock bådar.

14. Ej min bön är värd att höras,
låt ditt hjärta ändå röras,
ej i lågor mig förgöras.

15. Låt bland fåren mig få bida,
icke getters öde lida,
ställ mig på din högra sida.

16. Döm ej mig att från dig fara,
kalla mig av nåd att vara
bland de evigt frälstas skara.

17. Djupt i stoftet böjd jag vänder
mig till dig med knäppta händer,
att ett saligt slut du sänder.

18. Vredens dag, du underbara,
då envar för dom skall svara!
Vem skall rädda då oss arma?
Gud Allsmäktig, dig förbarma!

19. Jesus Krist, dig till oss vänd
och din frid oss alla sänd!
 

Min Gud, vilken morgon

Min Gud, vilken morgon,
min Gud, vilken morgon,
min Gud, vilken morgon,
när den stora dagen gryr!

1. Vi hör basunens ljud,
som väcker varje land och folk
till att se din högra hand,
när den stora dagen gryr!
Min Gud, vilken morgon...

2. Vi hör hur många ber
att berg och sky ska skydda dem
för din starka högra hand,
när den stora dagen gryr!
Min Gud, vilken morgon...

3. Vi hör de dinas sång,
som ljuder evigt hög och klar,
ljuder vid din högra hand,
när den stora dagen gryr!
Min Gud, vilken morgon...
 

Se, han kommer snart i höjden

1. Se, han kommer snart i höjden,
han som dog för syndare.
Tusen, tusen helgon följer
honom triumferande.
//: Han skall komma, han skall komma,
han som är vår Frälsare ://

2. Löftets ljusa morgon bräcker,
fikonträdet står i knopp.
Barnen, som förlossning väntat,
lyfter glatt sitt huvud opp.
//: Kristus kommer, Kristus kommer,
Kristus, härlighetens hopp ://

3. Varje själ skall honom skåda,
se hans kraft och majestät,
även de som honom hängde,
krönt med törnen, upp på trät.
//: Nu med bävan, nu med bävan
får de se hans härlighet ://

4. Öar, berg och hav och länder,
himmel, jord, all världens prakt
flyger bort som löv för vinden
inför himlafurstens makt.
//: Domen kommer, domen kommer,
allt är Sonen underlagt ://

5. Amen, Herre Jesus, skynda!
Kom med frälsning, rätt och dom!
Kom att oss och allt förnya
med din kärleks rikedom!
//: Se, vi längtar, se, vi längtar,
hämta snart din egendom ://
 

Mitt hopp är byggt i evighet

1. Mitt hopp är byggt i evighet
på Herren, vår rättfärdighet.
Ej något eget bär jag fram
men litar helt på Jesu namn.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

2. När jag är trött och i beråd
jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär
har jag mitt säkra fäste där.
På klippan Kristus står mitt hus...

3. Hans löftesord, hans blodsförbund,
det bär mej till min sista stund.
När varje jordiskt hopp förgår
är han mitt hopp, och han består.
På klippan Kristus står mitt hus...

4. När jag hör domsbasunens ljud,
låt mej bli funnen i dej, Gud,
stå klädd i din rättfärdighet,
få prisa dej i evighet.
På klippan Kristus står mitt hus...

Yttersta dagen med glädje ska fylla

1. Yttersta dagen med glädje ska fylla 
dem som på Jesus, vår Frälsare, tror. 
Yttersta stunden de går för att hylla 
honom i salighet evig och stor. 
Arbete, strid 
byts då i frid, 
härlighet följer på mödosam tid. 

2. De som nu önskar sej värdigt bereda 
för att så saligt få sluta sin tid, 
må låta ordet och Anden dem leda,
barnsligt i tron, till vår Frälsare blid. 
Änden blir god 
när Kristi blod 
här får uppliva och stärka vårt mod. 

3. Fruktar du ännu för döden och domen 
bör du betänka din Frälsares död. 
Han för att hälsa dej evigt välkommen 
dömdes och dog i den yttersta nöd. 
Är det vår tröst 
att han oss löst, 
blir domsbasunen en glädjefull röst. 

4. Gör, Herre Jesus, den sanningen viktig 
för våra hjärtan, att du är vårt allt, 
att du vår sak och vår räkning gjort riktig, 
då du fullgjorde vad lagen befallt. 
Hjälp oss nu då
lita därpå 
och för din tron med frimodighet stå.

 

Nu upp och håll er vakna

Alt. koral:


1. Nu upp och håll er vakna 
med tända lampors sken, 
för Gud vill ingen sakna 
och timmen den är sen. 
Ur öppnade gemaken 
vår Brudgum härlig går. 
Må var och en stå vaken 
när midnattstimmen slår. 

2. Med olja stärk er låga, 
så att den lyser väl. 
Betänk er frälsningsfråga,
bered er kropp och själ. 
Hör väktarropen ljunga: 
Han kommer till sin brud!
Upp att hans ära sjunga 
med helga sångers ljud! 

3. Ni visa jungfrur alla, 
gå fram er stilla gång;
snart Herren vill er kalla 
ur världens nöd och tvång. 
Vårt hopp ska han uppfylla, 
ett bröllop tillrett är. 
Så låt oss honom hylla, 
snart är han hos oss här. 

4. Ja, ila till hans möte, 
du Sions folk, med lust 
och jubla vid hans sköte 
och glöm all sorg och pust. 
Vår glädjes dag upprinner,
och Kristi brud som här
med trohet övervinner 
ska bära kronan där. 

5. O Jesus, du vår längtan, 
snart ur din borg bryt opp!
O sol, vårt hjärtas trängtan, 
fullborda snart ditt lopp! 
Vårt huvud, våra händer 
vi lyfter upp i frid 
och gläds åt att du sänder 
snart vår förlossnings tid.

 

Med himlen det blir som för tio jungfrur

1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,
de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"

8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:

det himmelska bröllopet. Amen.

Det dukas i himlarnas rike ett bord

Alt. koral:



1. Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike!

2. Dit kommer ej den, som sitt eviga väl
vill köpa med tanke och vilja,
som menar sig själv kunna frälsa sin själ
och själv sig från synderna skilja.
Säll den som har rum i Guds rike!

3. Men ordet om nåden det kallar oss än
och ljuder med makt över landen.
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,
när kallelsens tid är förhanden!
Säll den som har rum i Guds rike!

4. Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig,
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike!

5. Där glömmer jag korset på jorden jag bar
och smärtan och tärande sorgen.
Där klarnar den gåta som dunkel mig var,
där dagas den rätta Guds morgon.
Säll den som har rum i Guds rike.

6. Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.

Lyft upp ditt huvud, du kristenhet

 

1. Lyft upp ditt huvud, du kristenhet! 
Lyft upp din blick, slå den inte ned!
I himlen hör du hemma.
Där är ditt hjärta, där är din skatt,
och därifrån kommer han som glatt
dej med sin varma stämma.

2. Lyft upp ditt huvud, av hjärtat säg
till korsets hövding: "O tänk på mej,
där du är i ditt rike!"
Då faller fjällen från ögat ner,
du paradiset då plötsligt ser,
dess glädje utan like.

3. Där ser vid floden du livets träd
och himlens fåglar i solvarmt lä
du hör så livligt sjunga
om herrefärden i högan sky,
om jord och himmel så splitter ny,
om kristna evigt unga. 

4. Ej mer du fruktar för domens dag,
du vet att domaren gjort din sak
till sin och lösning funnit.
Dess mer du längtar var morgon ny,
tills Herren dagas i himlens sky
och natten helt försvunnit.  

5.  Och när då för varje årsring här
du ser att konungens tecken är
i solar och i månar,
nog glimmar glatt dina ögon då,
och käckt ditt huvud du reser så,
fast stjärnor dör och dånar.

6. Men fast du längtar, o kristenhet,
så glöm dock inte att du ju vet
vad Herren väntar efter,
du ber ju inte, på kärlek tom,
om blixt från ovan, om pilsnabb dom,
om himlens slutstridskrafter.

7. Du är ju Konungen underställd,
som inte gärna med himlens eld
sin nåd i straffdom byter.
Som vännen dristigt för Sodom bad, 
så be du själv för din stora stad,
tills Gud själv staven bryter.

8. Ja, be för Babel, tills klart du ser
att bön och suckar ej hjälper mer
mot undergångens bölja!
Då ropar Herren: Jag kommer snart!
Och bruden svarar: Med blixtens fart
i skyn jag dej ska följa!

9. Då skallar hornet för sista gång,
då nalkas facklor och bröllopssång,
Gud själv bland oss vill trona!
Då omgjuts himmel såväl som jord
i reningslågor på Herrens ord,
då strålar livets krona!

 

En herrdag i höjden

1. En herrdag i höjden har blivit besluten,
av Kungen i himlens förlovade land.
Ja, hit ska han komma med skaror mångtusen
och kalla till doms både kvinna och man,
med änglarnas röst, 
de trogna till tröst, 
men svidande styng i de otrognas bröst.

2. O Jesus, vårt hopp, du den Förste och Siste,

föröka vår tro så vi vakande står, 
så aldrig vår salighets krona vi mister
och bort från din nåd i förhärdelse går!
Ja, räck oss din hand, 
vår Frälsareman, 
och för oss till himlens lycksaliga land!

Text: Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718, bearb A.H.

Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson

Denna psalm är skriven av okänd författare och hade från början sex strofer, av vilka den första och den sista finns med i psalmboken. Förutom i trycket från 1718 förekommer den i ett skillingtryck från Gävle 1783 med titeln "Trenne öfwer måtten Wackra och upbyggeliga sånger."

Ja, vacker och uppbygglig är nog denna psalm. Men samtidigt oerhört allvarlig. Det gamla "domssöndagsperspektivet" med både himmel och helvete i blickfånget är väl bevarat i dessa två korta strofer, där den andra strofens innerliga bön till Frälsaren ändå ingjuter visst hopp inför evigheten. "O, räck oss din hand..."

Melodin är en svensk folkmelodi, som Arvid August Afzelius tog med i sin Afsked af Svenska Folksharpan 1848, då till en sorgesång som Afzelius författat vid Karl XIV Johans död. Sättningen i våra koralböcker är av Jacob Axel Josephson och publicerades i musiktidningen Zion 1869. Som ett kuriosum kan nämnas, att psalmen också kan sjungas på närmast föregåendes melodi Waldemar Rudins till Ack saliga dag (med några små justeringar på slutet).

Nu mörknar det i jordens höst

1. Nu mörknar det i jordens höst
och dunkla moln sig sprider.
Nu griper ängslan mänskors bröst,
det stundar orostider.
Förtryck och lögn kring jorden går
och våldet ostört härska får.

2. Men Gud, du är densamme nu
som alltid du har varit.
I det fördolda härskar du,
fastän vi från dig farit
långt bort i mörkrets tjänst och sold,
du var dock med, om än fördold.

3. I mörk novembers domssöndag
vi världens slut kan ana.
Din Kyrka samlas, rädd och svag,
men du en väg skall bana
för henne till ett nytt advent,
att möta Frälsaren du sänt.

4. Sök upp dem, som i mörkret har
förvillats bort från hjorden,
bevara dem som än är kvar
av Kristi folk i Norden.
Gör oss beredda för din dag,
du som med svaga har fördrag.

5. När värld och makt mot domen går,
mot frihet går Guds Kyrka,
då hon sin Herre famna får
och finner ro och styrka.
Befriad från all skam och strid
hon ärad blir och finner frid.

6. Kom snart, o Herre, ditt advent,
din ankomst låt oss skåda.
Du, som din hjord bland vargar sänt,
oss snart den gryning båda,
som med basuner budskap bär
att Jesus Kristus Herren är.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Bernhard Berglund 1937